koprofagernasdal

Här sitter jag med sönderbitna naglar placerade på tangentbords fettiga fingrar av naturen malplacerat situerade på mina trubbiga påkar till händer, 8 timmars konsistent hjärnmanglande har tagit ut sin rätt.

Så ser vardagen ut när jag sent omsider vänder mig "hem". Mitt drygt en vecka gamla hem som jag når med trean varje hel och halvtimme. När jag kliver av bussen är solen på nedgång. jag släntrar mig nedför fågelbajs och cigarettfimp stänkta gator innan jag ser mitt "hem" i betong. Tripp trapp ett steg två steg så är man hemma.

Jag drar fram min nyckel ur jackfickan som en kniv och hugger dörren kallad Olle norén och kliver in.

Innanför dörren skrattar Marilyn Monroe i ljusa färger. Allt är stylat från golv till tak. Dom fyra Marius pallarna från Ikea står som illavarslande förebud som piedestaler med statyeter av forntida något homosexuella gudar mot den södra väggen. Allt i rummet talar produkt placering lika mycket som Apples totala erövring av lap top reklam i Hollywood filmer. Till och med mina bruna flyttkartonger ser ut att höra hemma här där dom är inmatade i ett hörn där dom tillsammans med en grå skåps dörr och en skär trasig ful tapet bildar ett synfel på en kritikers öga.

Marilyn vägrar sluta le fast jag lämnar hallen och stiger in i vardags/sovrummet.

Detta rum chockerar i sin bredd av färggranna möbler. Inte ens en begravningsbyrå skulle kunna blanda in en sådan ödesdiger känsla av enkel svart död, det skulle kunna jämställas i motsats till ruset av erotisk nakenhet när man känner doften av sur gammal svensk i det sönder repade klinkergolvet.

Inte ens min gitarr hängandes från väggen i all sin glans lyckas dra förstulna blickar från den fettiga tapeten.

Helhets intrycket är slående.

Modernismens cancer i en sjutti tals grotta på andra våningen på horsengatan 68 i Rud.

Det enda som får mitt hjärta att hoppa över ett slag är anhopningen av plast runt en miniatyr pyramid av skivomslag. Liksom en av forna Egyptens monument tycks dessa hålla särskild mystik med sina religiösa insignier och hieroglyfer. Rullandes i tinningen rör sig ett lokomotiv av musik, men jag ser inte toner för all rök, det är "One size fits em all" "kind of blue" "headhunters" som eggar mitt intellekt och ger mig en mättnadskänsla i form av tillfredställelse över det jag tar in.

Detta tempel kallad stereo, aerodynamic symmetri, det tredje territoriumet,Aaristoteles Techne quadrivium kallat musik härsknar i mitt huvud och blir till den exklusiva mögelost vi alla skulle vilja kalla avkoppling.

Äntligen kan jag andas ut,

jag har internet

jag har ett "hem"

Alla människor är dödliga

Sokrates är en människa

Alltså är Sokrates dödlig

Alla bloggare är människor

Alexander är bloggare

Alltså är Alexander Mänsklig.