koprofagernasdal

kommer just från en lång föreläsning om pedagogikens historia.
där platon till rousseau till dewey´s teorier och livsåskådningar har tagits upp,
det intressanta med storsals föreläsningar är att undervisningen sker på tre plan, vi har lektionens egentliga intention alltså läraren eller seminarieledaren som berättar och svarar på frågorna, sen har vi den andra nivån, frågorna eller den öppna diskussion som kan dyka upp när ett speciellt intressant ämne eller en motsättning mot det egna tänkandet dyker upp.
det tredje planet är det sorl som existerar i bakgrunden, allt småprat elever emellan som kan gälla allt mellan himmel och jord, idag handlade det mesta sorlet faktiskt för ovanlighetens skull om lektionens innehåll.
Jag blir alltid lika chockad när jag hör hur likgiltiga dom flesta är för historia, i det här fallet är dom flesta lärarstuderande som inom fem år kommer vara ute i riktiga klassrum, och föra vidare sina riktiga åsikter åt andras riktiga barn, man hör hela tiden nedsättande kommentarer om nyttan med innehållet i det vi lär oss, och vanligtvis skulle jag hålla med men hur kan man tycka att Rousseau eller deweys idéer och teorier är ovidkommande om man ska bli lärare! nånstans får det väl för fan vara nån jävla måtta med den jävla ungdomen! jag erkänner själv att jag inte är vuxen och att mycket av det dom levererar i form av kunskap på universitetet för dom flesta är ovidkommande men just denna biten störde mig mer än allt annat inte för att det handlade om historia utan för att det var pedagogiken den enda delen som en lärare absolut måste vara bättre än eleven på för att ens kunna kallas lärare, det är ju förfan det enda dom kollar att man har i sin examen när man kommer ut i skolor idagen samhälle.
Jag blir så frustrerad när jag hör denna högstadie ideologi där man kan fuska eller tjuva till sig ett godkänt, det värsta är att denna ideologi existerar på universitetsnivå! där om nånstans tycker ju faktiskt en ung man eller kvinna  känna ett kall att bli någonting och att bli något bra och göra något bra! sen om man tappar alla intentioner när man blir äldre och mer erfaren i yrket och dess kalla natur och verklighet så är det ju en sak! för det försegår mkt nedsättande åsikter och kommentarer om lärarutbildningen ute i lärarrummen men just på universitetsnivå tycker jag att man ska vara ett blankt blad, man måste kunna vara öppen för annat än fotboll och sprit.
jag är rädd för att växa upp och bli en av dom där bittra männen som ser allt hopp och idealism dom hade för samhället rinna ut i intet.
därför tror jag det är bättre att vara arg och ung och kanske ochså en aning naiv! för då har man iallafall orken och viljan att kämpa för en uppfattning eller åtminstone idé.
men nu när man ser den degenerering som våran ungdom växt upp i följer med in på universitetsnivå så tappar jag allt förtroende för den framtida kommunala skolan, jag ser inte längre meningen med allmän utbildning om det innebär att respekten för kunskap försvinner, jag ser inte längre en mening med ett klassfritt samhälle om det innebär en försummning av individens personliga funktion i ett samhälle, att individens fria val och samhällets stora repertoar av val, däribland kändiskult och sportfanatism gör den enskilda människan till en karaktärslös medborgare utan känsla för jaget.

Jag anser att en sådan utveckling underminerar vårat samhälle och gör det till ett fängelse för oliktänkande.

så istället får vi hoppas att vi utvecklas till att bli en arg gammal generation.