AAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH
AAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH
ok jag ska förklara denna blogg torka med en lögn. jag har glömt bort mitt lösenord (bullshit)
men seriöst, nu är sommarn här och jag blir förvirrad vart i helvete är alla människor.
jag kände rätt tidigt på sommarlovet att enda lösningen på problemet är att få alla att blogga för att få veta vad som händer! jag tänkte vara ett bra exempel och skriva en massa intressant!
ni förstår kanske inte men jag vill komma in i skallarna på er, se det ni ser! (ladda upp kort loppor)
jag vill veta vad ni äter! (skriv recept om ni har dålig fantasi för blogg inlägg)
berätta om dagen (ring om ni ska bada jag är på!)
och självklart exponera era depressioner över nätet vi älskar alla att studera någon annans problem och vifta bort dem som flugor över våra egna mer besynnerliga och stinkande komplex.
sen ska jag såklart försöka skriva lika mkt trots brist på innehåll!
men det är så svårt! jag vet. tråkigt är det ochså för jag är den enda killen som upptäckt internet känns det som!
men jag ska leka i sandlådan och göra prinsess slott istället för motorvägar så får det bli.
ska sno ett citat ur en känd bloggerskas blogg?
"man vet att det är sommarlov när man inte vet vilken veckodag det är!"
och det stämmer så jävla bra! jag tror jag nästan skrämde bort Carl med min entusiasm över att umgås med nått annat än en skrapa och en vägg! men så där är det.
det är kanske bara tre veckor sen vi slutade men igår när jag såg Simon Swanström från min ... ... gamla ... .. snyft ... .. klass så höll jag på att smälla av det kändes så surrealt att jag aldrig kommer att gå i skola igen! asså skola som skola!
och ännu värre är att det kändes precis så där sjukt osäkert på morgonen efter studenten, pappa väckte mig och tog med mig till arbetsförmedlingen och jag kände mig som om livet var över att jag skulle arkebuseras ifall jag inte fick en livsuppgift inom tretti sekunder, men lyckligt nog var jag inte den enda som kände det tunga ansvaret! Julia satt faktiskt i receptionen när jag kom dit och det kändes verkligen som en lättnad att inte vara den enda som kände ansvarets ok över mina axlar.
jag skulle vilja skriva nån sorts resumé över studenten och tiden efter men vad skriver man egentligen!
åhh jag kom jag såg och världen ligger för mina fötter.
studenten ska jag säga är jag jätte nöjd över! jag har alla viktiga artefakter ifrån vår generations student!
först och främst bland alla mäktiga artefakter har jag
Student mössan, essensen i studenternas utstyrsel! lättåtkomlig för var och en som går ut men jag räknar ändå med den för att jag gillar den.
sen har vi brännbollen som användes vid ölhävningen på hembygsgården!
upphovet till all fylla och nedskräpning alltså!
Carl kmr inte ihåg det men han slängde bollen till mig alldeles innan han drog och jag hittade den i sängen när jag vaknade. hade inte kommit ihåg att jag fått den:P
sen är jag den okuvlige stolta ägaren av konunga kronan! det kändes verkligen bra dels för egen del men för Emelies skull för jag vet att hon alltid hade drömt om att bli krönt till balens drottning så.
men störst av alla dessa halvmesyrer till student minnen ligger stipendiet vi i black mamba fick i kyrkan mig varmast om hjärtat. för att ha fångat essensen i klassisk rock.
ja det är så man kan gråta! och all förvirring när allihopa skulle upp.
totalt historiskt och underbart äntligen nån form av ett erkännande så att säga!
ego trippen är över.... ... ..
student dagen var minnesvärd av flera skäl, jag grät faktiskt det var så sjukt svårt bara... besynnerligt att vara arton år och lipa som ett barn, hakan skakade och allt! men det kändes bra efteråt. mannen med den vita hatten ;)
jag var nog inte den ende.
sen sprang man ut och allt blev sångbart och bra!
men livet lekte sig vidare upp på student flak med champaigne och paraplyr!
älskar min klass faktiskt:P haha det bästa var att vi lät Oskar fixa ljudet till flaket! hahahahah att vi aldrig nånsin lär oss!
men vi var vår egen ljudanläggning:P synd bara att vi inte sjöng Umbrella, det hade passat.
ok jag ska förklara denna blogg torka med en lögn. jag har glömt bort mitt lösenord (bullshit)
men seriöst, nu är sommarn här och jag blir förvirrad vart i helvete är alla människor.
jag kände rätt tidigt på sommarlovet att enda lösningen på problemet är att få alla att blogga för att få veta vad som händer! jag tänkte vara ett bra exempel och skriva en massa intressant!
ni förstår kanske inte men jag vill komma in i skallarna på er, se det ni ser! (ladda upp kort loppor)
jag vill veta vad ni äter! (skriv recept om ni har dålig fantasi för blogg inlägg)
berätta om dagen (ring om ni ska bada jag är på!)
och självklart exponera era depressioner över nätet vi älskar alla att studera någon annans problem och vifta bort dem som flugor över våra egna mer besynnerliga och stinkande komplex.
sen ska jag såklart försöka skriva lika mkt trots brist på innehåll!
men det är så svårt! jag vet. tråkigt är det ochså för jag är den enda killen som upptäckt internet känns det som!
men jag ska leka i sandlådan och göra prinsess slott istället för motorvägar så får det bli.
ska sno ett citat ur en känd bloggerskas blogg?
"man vet att det är sommarlov när man inte vet vilken veckodag det är!"
och det stämmer så jävla bra! jag tror jag nästan skrämde bort Carl med min entusiasm över att umgås med nått annat än en skrapa och en vägg! men så där är det.
det är kanske bara tre veckor sen vi slutade men igår när jag såg Simon Swanström från min ... ... gamla ... .. snyft ... .. klass så höll jag på att smälla av det kändes så surrealt att jag aldrig kommer att gå i skola igen! asså skola som skola!
och ännu värre är att det kändes precis så där sjukt osäkert på morgonen efter studenten, pappa väckte mig och tog med mig till arbetsförmedlingen och jag kände mig som om livet var över att jag skulle arkebuseras ifall jag inte fick en livsuppgift inom tretti sekunder, men lyckligt nog var jag inte den enda som kände det tunga ansvaret! Julia satt faktiskt i receptionen när jag kom dit och det kändes verkligen som en lättnad att inte vara den enda som kände ansvarets ok över mina axlar.
jag skulle vilja skriva nån sorts resumé över studenten och tiden efter men vad skriver man egentligen!
åhh jag kom jag såg och världen ligger för mina fötter.
studenten ska jag säga är jag jätte nöjd över! jag har alla viktiga artefakter ifrån vår generations student!
först och främst bland alla mäktiga artefakter har jag
Student mössan, essensen i studenternas utstyrsel! lättåtkomlig för var och en som går ut men jag räknar ändå med den för att jag gillar den.
sen har vi brännbollen som användes vid ölhävningen på hembygsgården!
upphovet till all fylla och nedskräpning alltså!
Carl kmr inte ihåg det men han slängde bollen till mig alldeles innan han drog och jag hittade den i sängen när jag vaknade. hade inte kommit ihåg att jag fått den:P
sen är jag den okuvlige stolta ägaren av konunga kronan! det kändes verkligen bra dels för egen del men för Emelies skull för jag vet att hon alltid hade drömt om att bli krönt till balens drottning så.
men störst av alla dessa halvmesyrer till student minnen ligger stipendiet vi i black mamba fick i kyrkan mig varmast om hjärtat. för att ha fångat essensen i klassisk rock.
ja det är så man kan gråta! och all förvirring när allihopa skulle upp.
totalt historiskt och underbart äntligen nån form av ett erkännande så att säga!
ego trippen är över.... ... ..
student dagen var minnesvärd av flera skäl, jag grät faktiskt det var så sjukt svårt bara... besynnerligt att vara arton år och lipa som ett barn, hakan skakade och allt! men det kändes bra efteråt. mannen med den vita hatten ;)
jag var nog inte den ende.
sen sprang man ut och allt blev sångbart och bra!
men livet lekte sig vidare upp på student flak med champaigne och paraplyr!
älskar min klass faktiskt:P haha det bästa var att vi lät Oskar fixa ljudet till flaket! hahahahah att vi aldrig nånsin lär oss!
men vi var vår egen ljudanläggning:P synd bara att vi inte sjöng Umbrella, det hade passat.
Kommentarer
Trackback
